TÄNKA EVIDENS
Fler barn växer upp utan syskon
Under 1900-talet blev familjerna i västvärlden allt mindre och andelen endabarn ökade (1). Sverige har med sitt tvåbarnsideal delvis avvikit från mönstret men närmare 20 procent av hushållen med barn är enbarnsfamiljer och det är den snabbast växande familjestorleken. Därför blir jag nyfiken på hur det går för dessa barn.
Jag börjar med att fråga ChatGPT: ”Vilka slutsatser ska man dra av gammal och ny forskning om endabarn och barn som har syskon – vilka egenskaper är vanligare hos den ena respektive den andra gruppen?”. Efter en genomgång av olika egenskaper sammanfattar roboten:
”Endabarn tenderar att vara starka i självständighet, akademiska prestationer, kognitiva färdigheter, självkänsla och självuttryck. De är också bra på att hantera vuxna sociala interaktioner. Barn med syskon är oftare mer socialt kompetenta, empatiska och samarbetsvilliga och har psykologiska fördelar av att ha ett långvarigt socialt och emotionellt stöd från syskonrelationer”
Det här låter vettigt, eller reflekterar det bara allmänna uppfattningar? Vad vet roboten om forskningsmetodik och hur man bedömer källornas trovärdighet? Min misstro leder mig till de seriösa forskningsdatabaserna.
Forskningen om endabarn är omfattande och kan vara svår att tolka eftersom det är svårt att fastställa orsakssamband. Kan en observerad skillnad mellan endabarn och barn med syskon, till exempel i skolprestationer, bero på andra faktorer än födelseordning och familjestorlek, till exempel selektionen av föräldrar och med dem skillnader i genetisk och socioekonomisk bakgrund? Vilken betydelse har tiden och kulturen i det land där studien genomförs? Och är eventuella skillnader under barndomen eller tonåren bestående längre fram i livet? Det handlar om observationsstudier och forskarna gör så gott de kan för att justera de statistiska analyserna för s.k. störande faktorer, men den typen information är ofta begränsad eller inte alls tillgänglig för forskarna.
Jag väljer att endast presenterar två studier mer ingående, en om psykosocial utveckling och en om hälsa. Den första är en forskningssammanställning publicerad av Toni Falbo 1986 som har haft stort genomslag för att den avlivade myten om att endabarn är handikappade för att de inte har syskon att lära av (2). Den andra är en svensk studie av Katherine Keenan och medarbetare publicerad 2023 som på ett ambitiöst sätt kontrollerar för effekten av föräldrarnas bakgrund (3). Jag bedömer studierna som trovärdiga, samtidigt som de illustrerar utmaningen i att få en sann bild av hur det går för endabarnen.
Fokus för den tidiga forskningen har varit barnens utveckling, särskilt den kognitiva och sociala utvecklingen. Historiskt har endabarn av psykologer och psykiatriker beskrivits i negativa termer, att de inte utvecklas normalt med konsekvenser för personlighet och beteende (4,5). Falbo analyserade 115 studier av engelsktalande (mest amerikanska) personer med en genomsnittlig ålder på 17 år. Endabarn jämfördes med barn som hade syskon, men också specifikt med förstfödda barn som senare fick syskon och barn i små och stora familjer. Fem olika egenskaper studerades: prestationer (t.ex. motivation, skolresultat, akademisk och yrkesmässig progress), anpassning (t.ex. personlig anpassning/ängslighet, självförtroende, beteendeproblem), karaktär (t.ex. ledarskap, autonomi, mognad, samarbetsförmåga), intelligens, och social kompetens (t.ex. acceptans från kamrater, utåtriktning).
Resultaten visade att endabarn hade bättre resultaten än den samlade gruppen av barn med syskon (oberoende av hur många syskon) vad gäller prestationer, karaktär och intelligens. Men dessa resultat skiljde sig inte från förstfödda barn med syskon och inte heller från andra barnet i en liten familj (föräldrar med två barn). Endabarnens resultat var alltså beroende av jämförelsegruppens sammansättning och både födelseordningen och familjens storlek var betydelsefull. Endabarnens resultat skiljde sig inte från jämförelsegruppen avseende anpassning eller social kompetens, oberoende av jämförelsegruppens sammansättning.
Sammanfattningsvis vara alltså endabarnen inte missgynnade utvecklingsmässigt, inom någon av fem egenskaperna.
Studien visade också att endabarn hade bättre relation till sina föräldrar, men endast vid jämförelse med barn från stora familjer.
Att resultaten för endabarn och förstfödda barn med syskon var lika beror sannolikt på att de senare också är endabarn tidigt i livet. I båda fallen lyfter Falbo fram relationen mellan barn och föräldrar som förklaring till forskningsöversiktens resultat. Dessa barn får betydligt mer av föräldrarnas tid än barn i stora familjer och den tiden tycks ha större effekt på barnens utveckling än syskonsamvaron, vilket var särskilt tydligt i en senare studie som undersökte verbal förmåga (6). Där framgick också att de positiva effekterna av att vara endabarn avtog med åldern. Att endabarn inte skiljde sig från barn nummer två i en tvåbarnsfamilj var förbryllande men tolkades som att föräldrarnas uppmärksamhet avtar först vid tredje barnet, när det finns fler barn än vuxna.
Förstagångsföräldrar är vanligen mer osäkra och oroliga än flerbarnföräldrar, vilket inte bara är av ondo enligt Falbo. Oron gör föräldrarna mer vaksamma så att de snabbare reagerar på barnets beteende. Det kan i sin tur stimulera utvecklingen av internt kontrollfocus (internal locus of control), dvs. att barnet genom föräldrarnas reaktioner lär sig förstå sig själva och hur de ska kontrollera sitt beteende, en förmåga som tycks mer utvecklad hos endabarn och förstfödda (7).
Frågor som rör hälsan hos endabarn är inte lika beforskade som frågor om social och psykologisk utveckling. Men risken för övervikt och fetma hos endabarn jämfört med syskon har studerats i flera kontexter, exempelvis i Japan, USA, Europa och inte minst i Kina. Resultaten pekar i samma riktning, nämligen att risken är högre hos endabarn, även vid jämförelse med förstfödda som har syskon enligt en forskningssammanställning (8). Man har bland annat länkat resultaten till sämre kosthållning med mer snabbmat, mer skärmtid och mindre fysisk aktivitet.
Keenan och medarbetare undersökte personer födda 1940 -1975 med hjälp av data från tre olika register. Det svenska flergenerationsregistret gjorde det möjligt att länka barnen till sina föräldrar och även få data om vilka endabarn som växte upp med halvsyskon. Uppgifter om längd, övervikt/fetma och kondition insamlades från det militära mönsringsregistret och uppgifter om dödsfall efter 50-årsåldern från dödsfallsregistret.
Endabarnen jämfördes med barn som har syskon, med hänsyn tagen till födelseordning, familjestorlek och närvaro av halvsyskon. Resultaten visade att endabarn var kortare, övervikt/fetma var vanligare, den fysiska konditionen sämre och dödligheten högre jämfört med personer med ett eller två syskon.
Endabarn utan halvsyskon hade genomgående bättre resultat än endabarn med halvsyskon, vilket enligt författarna tyder på att föräldrarnas separation skulle kunna ha negativ påverkan. De hälsorelaterade nackdelarna för gruppen endabarn dämpades men kunde inte helt bortförklaras genom att kontrollera för föräldrarnas egenskaper.
Men det går ändå inte att utesluta att endabarn som föddes under den aktuella tidsperioden, då det var ovanligt i Sverige att bara ha ett barn, utgjorde en särskild sårbar grupp. År 2024 publicerades en studie från Storbritannien, med data från tre kohorter födda 1946, 1958 och 1970, där man samlade data mitt i livet om biomarkörer som blodtryck och blodvärden (triglycerider, hemoglobin och CRP) samt självskattningar av hjärtproblem, cancer och generell hälsa (9). Forskarna fann inga skillnader i dessa utfall mellan endabarn och barn med syskon. Man jämförde resultaten med den svenska studien och menade att skillnaden berodde på att enbarnsfamiljer i Storbritannien var mer socioekonomiskt gynnade, i relation till större familjer, än som var fallet i Sverige. Men skillnaden mellan studierna skulle också kunna bero på att man studerade olika utfall och att den svenska enligt min uppfattning var mer välgjord.
En fråga som inte är väl beforskad är hur endabarn anpassar sig till livet som pensionär. De kineser som föddes under ettbarnspolitiken har ännu inte kommit upp i den ålder då ansvaret för gamla föräldrar blir mer aktuell. Då kommer de inte att kunna dela det praktiska och ekonomiska ansvaret med syskon och inte heller med dem dela erfarenheter från barndomen. Det är möjligt att frågan om ensamhet som tidigare studier har undersökt utifrån barnets perspektiv då kommer ikapp dem. Lin och medarbetare rapporterade att synen på endabarn som ensamma var en spridd stereotypi i det kinesiska samhället, särskilt bland personer som vuxit upp med syskon, men inte hos endabarnen själva (10).
En blick mot framtiden säger mig inte enbart att andelen endabarn kommer att öka i Sverige utan också att de kommer att vara mer gynnade än förr även när det gäller hälsan. Redan i dag är det vanligare att kvinnor med längre utbildning och god ekonomi väntar med att skaffa första barnet (11), vilket ökar sannolikheten för att det blir ett endabarn. Socioekonomisk stabilitet i kombination med föräldratid ger goda förutsättningar även för endabarn.
Referenser
1. Präg P, Choi S, Monden C. The sibsize revolution in an internationacontext: Declining social disparities in the number of siblings in 26 countries. Demographic Research 2020; 43: 461-500.
2. Falbo T. Quantitative review of the only child literature: Reserach evidence and theory development. Psychological Bulletin 1986; 100(2): 176-89.
3.Keenan K, Barclay K, Goisis A. Health outcomes of only children across the life course: An investigation using Swedish register data. Population studies 2023; 77(1): 71-90.
4. Fenton N. The only child. Journal of Genetic Psychology 1928; 35: 546-56.
5.Brill A. Psychoanalysis, its theories and practical application Kindle edition; 1922.
6. Polit DF, Falbo T. The intellectual achievement of only children. Journal of biosocial science 1988; 20(3): 275-85.
7. Falbo T. Relationships between birth category, achievement and interpersonal orientation. Journal of Personality and Social Psychology 1981; 41: 121-31.
8. Meller FO, Loret de Mola C, Assuncao MCF, Schafer AA, Dahly DL, Barros FC. Birth order and number of siblings and their association with overweight and obesity: a systematic review and meta-analysis. Nutrition reviews 2018; 76(2): 117-24.28.
9. Chanfreau J, Keenan K, Barclay K, Goisis A. The midlife health of only children: chronic disease indicators and biomarkers by sibship size in three nationally representative UK cohorts. International journal of epidemiology 2024; 53(5).
10. Lin S, Falbo T, Qu W, Wang Y, Feng X. Chinese only children and loneliness: Stereotypes and realities. The American journal of orthopsychiatry 2021; 91(4): 531-44.
11. Nilsen AB, Waldenstrom U, Hjelmstedt A, Rasmussen S, Schytt E. Characteristics of women who are pregnant with their first baby at an advanced age. Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica 2012; 91(3): 353-62x.