Språkförskola - en chans att göra rätt

Obligatorisk språkförskola för nyanlända barn i åldern 3-5 år var ett förslag från Liberalerna som hela Alliansen kom att ställa sig bakom under valrörelsen 2018. Att stimulera utvecklingen av det svenska språket hos dessa barn är en lovvärd ambition. Jag utgår ifrån att det övergripande målet är att underlätta integrationen i det svenska samhället genom att minska eventuella språkhandikapp redan vid skolstarten. Frågan är hur målet skall nås.

Om man följer det traditionella tillvägagångssättet inom skolväsendet så tillsätter man en utredning som får i uppdrag att utforma riktlinjer för hur språkförskolan ska se ut och genomföras. I bästa fall följer ett remissförfarande till representanter för verksamheten och andra experter. Efter remissbehandling fattas beslut om att reformen ska genomföras. Tidsramarna är begränsade för politikerna vill visa handlingskraft, särskilt i denna känsliga fråga.

Det här förfarandet förutsätter att det redan finns vetenskapligt grundad kunskap om hur man inom förskolans ram kan stimulera barnens språkutveckling för att uppnå bestående långtidseffekter.

I min egen forskningsgenomgång för ett par år sedan (1) kom jag fram till att allmän förskola har potential att stärka barns språkliga utveckling, särskilt bland socioekonomiskt utsatta barn, men förutsättningen är att förskolan håller hög kvalitet. För att effekten inte ska suddas ut under de första skolåren bör även skolan hålla hög kvalitet. Men eftersom jag inte följer forskningsutvecklingen kontinuerligt kan jag ha missat viktiga studier. Jag tog därför kontakt med Liberalerna för att få kunskapsunderlaget till deras förslag.

Åtta referenser

Jag fick en lista på åtta relativt färska referenser. Tre av dessa var studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter, varav två originalstudier (2,3) och en forskningsöversikt (4). Tre referenser var opublicerade uppsatser (5-7) och två var rapporter om hållbar utveckling i Stockholm (8) och Malmö (9).

Studierna utgick från institutioner i ekonomi; inte psykologi eller pedagogik som var vanligare i den tidigare forskningen om daghem/förskola. Originalstudierna var retrospektiva observationsstudier där barnens resultat på olika test i samband med skolstarten eller senare under skoltiden länkades till den föregående förskoleexponeringen.

Flertalet av studierna undersökte inte effekten av allmän förskola, eller av språkförskola, på barnens språkutveckling. En norsk studie (3) undersökte effekten av subventionerad förskoleavgift till låginkomsttagare. Forskningsöversikten (4) handlade om mer omfattande program som kombinerar förskola med andra stödinsatser riktade till socioekonomiskt utsatta barn. En tysk studie (5) undersökte sambandet mellan förskolestart före 3 års ålder och skolmognad. En svensk studie (7) undersökte om utökad tillgång till förskola för arbetslösa föräldrar minskade arbetslösheten. Återstod två studier som undersökte sambandet mellan att gå i allmän förskola och utfall för barnen i samband med skolstarten eller senare, en från Argentina (2) och en från Tyskland (6).

De två studierna tog båda fasta på skillnader i tillgången på förskoleplatser i samband med en stegvis utbyggnad av förskolan i olika regioner.

Den allmänna förskolan i Argentina omfattade barn i åldern 3-5 år och gavs 3,5 timmar per dag, antingen förmiddag eller eftermiddag. Pedagogiken fokuserade på skolföreberedelse och verksamheten ägde rum i klassrum med 25 barn per skift. Exponeringen definierades som antalet nyinrättade förskoleplatser per barn på en viss ort i en viss kommun i en viss provins under ett visst år. Utfallen var resultat på kunskapsprov i spanska och matematik i skolans årskurs tre. Forskarna gjorde ambitiösa försök att kontrollera för tänkbara störande faktorer under den studerade utbyggnadsperioden 1993-1999. Efter många statistiska beräkningar kom de fram till att ett år i förskolan ökade det genomsnittliga testvärdet i språk och matematik under det tredje skolåret med åtta procent av medelvärdet.

Utbyggnaden av den tyska förskolan skedde inom en delstat 1994-2002. Förskolan omfattade barn i åldern 3-6 år och gavs under halva dagen. Den följde nationella kvalitetskriterier och pedagogiken var huvudsakligen informell och lekorienterad. Exponeringen definierades som antal år i förskolan; en uppgift som insamlades i samband med en skolmognadsundersökning före ordinarie skolstart. Utfallen utgjordes att skolmognadsundersökningens utvärdering av språklig förmåga och motorik. Liksom forskarna i den argentinska studien gjordes flera analyser för att kontrollera för potentiella störande faktorer. Resultaten visade stora skillnader mellan barn med utländsk bakgrund (födda utomlands eller med föräldrar födda utomlands) och barn med tysk bakgrund. I den fösta gruppen fanns ett starkt samband mellan antal år i förskolan och färre språkproblem och färre motoriska problem vid skolstarten medan inga samband observerades i den senare gruppen.

Min slutsats

Jag ska först erkänna att jag har liten erfarenhet av den typ av forskning som bedrivs inom ekonomi. Jag har haft svårt att följa de statistiska beräkningarna. Men det jag tror mig kunna bedöma är studiernas upplägg, själva strukturen, och möjliga felkällor. I min forskarvärld inom framför allt vård och medicin drar vi inga slutsatser om orsakssamband, dvs. om förskolans effekt på exempelvis språkutveckling, utifrån enstaka observationsstudier, särskilt inte om dessa är retrospektiva som i de aktuella fallen. Därtill finns alltför många felkällor. Forskarna har säkert gjort vad som går att göra för att minimera felkällor, men resultaten blir ändå mer osäkra än som hade varit fallet om man följt de enskilda barnen prospektivt, dvs. från deras start i förskolan fram till mätningen av utfallen. Då hade information om barnens bakgrund och händelser på vägen kunnat vägas in i analyserna.

Men med detta sagt vill jag ändå dra slutsatsen att de två studierna stärker bilden av att förskola kan påskynda barns språkliga utveckling, i alla fall hos barn med invandrarbakgrund.

Det återstår ändå många frågor innan man inför en ny kostsam förändring av den svenska förskolan. Går resultaten från internationella studier att generalisera till svensk förskola? Skulle effekten bli densamma för barn som vistas heltid i förskolan? Vilken pedagogik är mest effektiv? Vilka kvalitetsparametrar är viktigast: gruppstorlek, gruppsammansättning eller personalens kompetens? Ska språkskolan integreras i övrig verksamhet eller vara separat; i så fall hur ofta och hur länge?

Värd att fundera över är också frågan om man ska införa språkförskola för endast nyanlända, eller om förskolan ska införa ett mer fokuserat program med språkträning som omfattar alla barn.

Förslag

Det finns ett fönster av möjligheter mellan idé och genomförande. Det är då man kan genomföra utvärderingar som leder till evidens. Det är då man kan slumpmässigt fördela individer till antingen en ny modell av språkförskola eller till en kontrollgrupp där barnen följer gängse förskolepraxis. Förutsättningen är att man inte vet om chansen att nå det eftersträvade målet är större med den nya modellen än med den gamla. I det läget är det inte bara etiskt försvarbart utan även etiskt önskvärt att söka svaret. Min bedömning är att vi befinner oss i den situationen: idén är väckt men ej genomförd och kunskapsunderlaget är alltför bristfälligt.

Skolvärlden är full av exempel där man genomför förändringar utan kunskap om de långsiktiga utfallen. Man tar sig inte tid att genomföra seriösa studier och invänta resultaten. I längden blir detta tyckande baserat på trender och politiska nycker ett dyrt kalas.

Nästa fråga är om det är praktiskt möjligt att genomföra en s.k. randomiserad kontrollerad studie, dvs. den typ av studie som ger högst bevisvärde på grund av den slumpmässiga fördelningen som ökar chansen att försöksgrupp och kontrollgrupp blir jämförbara, inte bara i fråga om kända bakgrundsfaktorer (t.ex. socioekonomiska bakgrund och föräldrarnas utbildning) utan också okända faktorer (t.ex. genetiska och psykologiska). Jag tror att det är svårt att genomföra en sådan studie med lottning av de enskilda barnen.

Men det finns ett sätt att utnyttja slumpens fördelar när randomisering på individnivå är problematisk, nämligen klusterrandomisering. Kluster kan utgöras av institutioner, exempelvis vårdcentraler, skolor eller förskolor. Ett bestämt antal förskolor skulle då slumpmässigt fördelas till antingen en försöksgrupp som testar en väl definierad form av språkträning under exempelvis tre år, eller till en kontrollgrupp med förskolor som fortsätter som vanligt, utan det nya. Utfallet skulle kunna vara språkkunskaper vid skolstarten, och kanske även resultat på nationella prov i svenska vid senare tidpunkt för att se om eventuell effekt sitter i över tid.

Nej till obligatorium

En annan fråga som behöver en fördjupad diskussion är Alliansens förslag om att språkförskolan för nyanlända ska vara obligatorisk. Det vore ett grovt ingrepp i föräldrars beslutanderätt över sina barn. Det kan inte jämföras med de motkrav samhället kan ställa på vuxna nyanlända för att exempelvis få ta del av skattefinansierade förmåner. I andra sammanhang respekterar samhället föräldrarnas beslutanderätt, exempelvis genom att inte vaccinerar småbarn mot föräldrarnas vilja, trots att de positiva effekterna för såväl det enskilda barnet som samhället är mer entydiga än forskningen om förskolans långtidseffekter på språkförmågan. Vi försöker övertyga om vaccinationernas fördelar men vi tvingar inte och vi gör inte skillnad på nyanlända och andra. Här finns andra vägar att gå.

Ett första steg vore att undersöka hur många barn det handlar om. Enligt Liberalerna skulle förslaget beröra en relativt liten grupp eftersom 95 procent av alla 3–5-åringar i Sverige går i förskolan. Bland de återstående fem procenten (cirka 6 000 barn per årskull, totalt runt 18 000 barn i åldern 3–5 år) är de troligt att nyanlända barn är överrepresenterade, men siffran är svår att få fram. Skolverkets uppgift att fem procent av samtliga 510 000 barn som gick i förskolan 2017 var nyinvandrade eller hade okänd bakgrund, dvs. drygt 25 000 barn, tyder på att majoriteten av nyinvandrade barn trots allt går i förskolan.

Men oavsett hur många barn det kan handla om, nu och i framtiden, skulle man till nyanlända kunna förstärka informationen om den svenska förskolan för att öka chansen att föräldrarna gör ett informerat val. Det går även att studera detta, dvs. frågan om vilken effekt en sådan informationskampanj kan ha.

Referenser

1. Waldenström U. Mår barnen bra i förskolan? Stockholm: Karolinska Institutet University Press; 2014.

2. Berlinski S, Galiani S, Gertler P. The effect of pre-primary education on primary school performance. Journal of Public Economics 2009; 93: 219-34.

3. Black S, Devereux P, Löken K, Salvanes K. Care or Cash? The effect of child care subsidies o student performance. The Review of Economics and Statistics 2014; 96: 824-37.

4. Heckman J, Masterov D. The productivity argument for investing in young children. Review of Agricultural Economics 2007; 29: 446-93.

5. Felfe C, Lalive R. Does early childcare help or hurt children's development?: Institute for Evaluation of Labour Market and Education Policy, University of St. Gallen and CESifo. Department of Economics, University of Lausanne, 2014.

6. Dustman C, Raute A, Schönberg U. Does universal child care matter? Evidence from a large expansion in pre-school education: Depatment of Economics. University College London, 2013.

7. Vikman U. Does providing childcare to unemployed affect unemployment duration? Uppsala: Uppsala University. Department of Economics 2010.

8. Skillnadernas Stockholm. Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm, 2015. Stockholm Stad.

9. Malmös väg mot en hållbar framtid. Hälsa, välfärd, rättvisa. Malmö Stad 2013.

Dela den här sidan