Vad går att undersöka?

Mycket går att beforska i förskolans värld och det görs också. Men när frågan specificeras till att gälla vad som påverkar barnen, hur de påverkas och vilka barn som påverkas mer, mindre eller inte alls, blir det svårare.

Den övergripande frågan om vilken effekt svensk förskola har rent generellt på barns hälsa och utveckling kommer vi nog aldrig att få svar på. Det beror på att barns hälsa och utveckling i så hög grad påverkas av andra faktorer som antingen är svåra att mäta eller okända, exempelvis ärftlighet och uppväxtmiljö. Och att den enda metod vi känner till som kan hålla dessa faktorer under viss kontroll är slumpen, dvs. att man lottar ett tillräckligt stort antal barn till förskola eller till en kontrollgrupp som inte går i förskola, och därmed fördelar dessa faktorer jämnt mellan grupperna. En sådan studie var teoretiskt möjlig i samband med utbyggnaden av förskolan under 70- och 80-talen, men är i praktiken omöjlig när nästan alla barn går i förskolan.

Experimentella studier ovanliga

Att chansen inte togs till vara i förskolans barndom beror nog främst på att forskningskulturen vid den tiden inte uppmuntrade den sortens studier, i alla fall inte inom samhälls- och beteendevetenskaperna. Det var främst inom medicinsk forskning, särskilt läkemedelsprövning, som individer lottades till en försöksgrupp och en kontrollgrupp. Men även inom läkarkåren fanns vid tidpunkten begränsad erfarenhet av randomiserade kontrollerade studier. Utvecklingen tog fart i samband med skapandet av Cochrane Collaboration 1993 (1). Det är i dag en global organisation med 38 000 frivilliga från 120 länder som samarbetar för att få fram bästa möjliga forskningsbevis i syfte att bidra till kunskapsbaserat beslutsfattande inom hälso- och sjukvården, och till att öka patienters möjligheter att göra informerade val. En viktig del av verksamheten är Cochrane Library som jag ofta har refererat till i bloggens avsnitt under fliken ”Barnafödande”.

Lätt dra felaktiga slutsatser

En av initiativtagarna till Cochrane Collaboration, Iain Chalmers, publicerade 1989 tillsammans med kollegor Effective Care in Pregnancy and Childbirth (1,2), ett standardverk som påverkat mig mycket. Där visas övertygande hur lätt det är att dra felaktiga slutsatser av effektstudier som inte har fördelat individerna slumpmässigt till försöks- och kontrollgrupp, eller av observationsstudier där man försöker hålla störande faktorer under kontroll med enbart statistiska metoder. Dessa studier visade ofta resultat till den studerade interventionens fördel, medan randomiserade kontrollerade studier som undersökte effekten av samma intervention i högre grad inte fann någon effekt. Det tyder på att resultaten blir mer som förväntat, eller som forskaren önskar, om upplägget inte kontrollerar för skillnader i gruppernas ingångsvärden. I de naturliga experiment som jag diskuterade i avsnittet ”Vilseledande rapport” kan detta vara ett problem eftersom de som är mest angelägna om att få en förskoleplats i högre grad än andra utgörs av familjer där kvinnan är välutbildad och vill utöva sitt yrke.

Klusterrandomisering

Men det finns ett sätt att utnyttja slumpens fördelar när randomisering på individnivå är problematisk, nämligen klusterrandomisering. Kluster kan utgöras av institutioner, exempelvis vårdcentraler, skolor eller förskolor. Metoden passar när man introducerar något nytt i en verksamhet. Den aktuella frågan om att stärka språkträningen i förskolan skulle kunna utvärderas på detta sätt. Ett bestämt antal förskolor skulle då slumpmässigt fördelas till antingen en försöksgrupp som testar en väl definierad form av språkträning under exempelvis tre år, eller till en kontrollgrupp med förskolor som fortsätter som vanligt, utan det nya. Utfallet skulle kunna vara språkkunskaper vid skolstarten, och kanske även resultat på nationella prov i svenska vid senare tidpunkt för att se om eventuell effekt sitter i över tid.

På liknande sätt kan man utvärdera andra förändringar i förskolans verksamhet, exempelvis storarbetslag. I Skolverkets rapport Barngruppers storlek i förskolan (3), som ger en inblick i förskolans vardag och problem, beskrivs arbetssättet: ”I dag är det vanligt i svenska och norska förskolor med en organisation i form av så kallade storarbetslag. Dessa kan vara organiserade på olika sätt, men vanligt är att slå samman två eller flera avdelningar som bildar ett arbetslag på sex till tio personer och en barngrupp på 40–70 barn eller fler”. Under dagen kan man sedan dela in barnen i mindre grupper, men det framgår inte hur stor del av dagen ett enskilt barn vistades i liten grupp. Det är ett kontroversiellt arbetssätt som kan ha fördelar för personalen men nackdelar för barnen. Författarna till rapporten är kritiska på grund av att barnen får för många relationer att förhålla sig till, vilket kan vara extra svårt för de allra yngsta. Det förefaller mig vara ett utmärkt exempel på en pedagogisk metod som först borde utvärderas i form av en klusterrandomiserad studie. Först därefter tar man ställning till om arbetssättet ska bli rutin eller ej. Utfallsmåtten skulle kunna vara stress hos barnen, psykosocialt välbefinnande och inlärningsförmåga.

I bloggens avsnitt ”Föräldrautbildning” beskrev jag ingående en studie om föräldrautbildning under graviditeten, med och utan psykoprofylaxträning. Jag ville belysa hur en individrandomiserad studie kan gå till i en komplex verklighet och att det faktiskt går att genomföra sådana studier. Klusterrandomiserade studier kan ibland vara enklare att genomföra men har sina egna metodologiska utmaningar (4). Den typen av forskning har blivit vanligare, särskilt inom områden där det liksom inom förskolan är svårt att lotta individer.

Observationsstudier

Observationsstudier är vanligast inom förskoleforskningen. Beteckningen grundar sig på att forskaren observerar verkligheten utan att, som i experimentella studier, själv vara inblandad genom att lotta individer eller kluster till försöks- och kontrollgrupper. Även om observationsstudier har lägre bevisvärde rent generellt, jämfört med experimentella studier, så kan de bidra till evidens om flera studier kommer fram till samma resultat. För att få tillförlitliga data bör man helst följa barnen från tidig ålder och framåt i tiden och samla så mycket information som möjligt om barnens bakgrund och om innehållet i den förskola de exponeras för.

Observationsstudier analyserar samband mellan exponering och utfall. Exponeringen kan vara en kvalitetsindikator i förskolan, exempelvis pedagogik, ljudnivå, barngruppens utseende (storlek, barnens ålder, könsfördelning, svensktalande/icke svensktalande), personaltäthet, personalomsättning, personalens utbildningsnivå, eller kvaliteten i barn-personalrelationen som i den amerikanska NICHD-studien. Exponeringen kan också handla om faktorer som föräldrarna påverkar, såsom barnets ålder vid förskolestarten och antal vistelsetimmar per dag. Utfallen kan sedan mätas vid olika tidpunkter, exempelvis vid skolstarten och senare under skoltiden, och kan vara stress mätt som kortisol i barnens saliv, språklig kompetens, matematisk förmåga, psykiskt välbefinnande etc.

Skillnader mellan barn

Man kan också studera om dessa samband skiljer sig mellan grupper av barn. Om man finner ett samband mellan exempelvis gruppstorlek och språklig förmåga kan man vidare undersöka om sambandet är starkare eller svagare bland barn med invandrarbakgrund än bland barn med svensk bakgrund. Resultatet kan bli en pusselbit i kunskapsbygget om förskolans förmåga att utjämna skillnader mellan de två grupperna. Men en observationsstudie som enbart omfattar barn som går i förskolan kan inte ge svar på frågan om förskolan i sig har en utjämnande effekt, eftersom det inte finns någon jämförelsegrupp som inte gått i förskolan.

Frågan om förskolans förmåga att utjämna effekterna av barns olika förutsättningar fick ny aktualitet i Sverige efter den stora flyktingvågen 2015. Frågan är viktig och därför värd att grundligt beforskas. Den internationella forskningen pekar på att barn från resurssvaga miljöer eller med utländsk bakgrund kan få en skjuts framåt i sin utveckling om de vistas i förskola av god kvalitet. Folkhälsoinstitutets forskningsöversikt som jag tidigare diskuterat i bloggens avsnitt ”Vilseledande rapport” pekar i samma riktning (studierna 3, 4, 6 oh 7), liksom den tyska referensen i avsnittet om språkförskola.

Det har däremot varit svårare att belägga motsvarande effekt på barn till medel- och höginkomsttagare. En studie i Folkhälsomyndighetens forskningsöversikt visade att flickor med högutbildade mödrar hade sämre resultat på psykosociala test än hemmabarn (studie 1), och i en annan studie hade barn till höginkomsttagare lägre inkomst som vuxna om de i förskoleåldern bott i ett område med tillgång till förskola (studie 6). Om barn från resurssvag bakgrund gynnas av förskolan och barn med resursstark bakgrund inte påverkas finns en acceptabel utjämnande effekt. Om däremot resultaten från studie 1 och 6 skulle stämma uppstår en utjämning mot mitten som kräver en särskild debatt. Dessa resultat pekar på behovet av mer kunskap. Kanske i form av klusterrandomiserade studier av specifika interventioner (typ språkträning) och longitudinella observationsstudier för att studera vilka kvalitetsindikatorer i förskolans verksamhet som bäst predicerar goda resultat hos barnen, och om sambandens styrka varierar beroende på barnens bakgrund.

En svensk longitudinell studie

Jag blir optimistisk när jag i sammanfattningen i Skolverkets rapport om barngruppernas storlek läser: ”För att få svar på fler frågor och vidgad kunskap om betydelsen av antalet barn i grupperna behövs en svensk longitudinell studie i förskolan där ett större antal barn följs från ett års ålder över tid” (3). Om jag hade befunnit mig i en tidigare fas i livet skulle jag undersöka möjligheten att starta en sådan studie. Jag skulle bjuda in landets främsta experter med intresse för barns utveckling, inom pedagogik, psykologi, sociologi och medicin. Ekonomer skulle också inbjudas, men bara för att göra den ekonomiska utvärderingen. Jag skulle undersöka möjligheten att samarbeta med Danmark, Norge och Finland för att få ett så stort underlag som möjligt. Vi skulle sedan bjuda in föräldrar till studien redan under graviditeten eller, som i den amerikanska NICHD-studien, på BB efter barnets födelse. Barnen skulle följas genom förskola, skola och upp i vuxen ålder. Det skulle bli dyrt, men troligen värt pengarna. Finns någon som vill och kan i stället för mig?

Realistiska mål

Slutligen, några ord om realistiska mål. Om utvärderingar utgår från målen i förskolans läroplan finns viss risk för besvikelse. På samma sätt som med föräldrautbildningen (se bloggens avsnitt ”Föräldrautbildning”) tror jag att målen är svåra att leva upp till. Om förskolan inte levererar vad den lovar kan föräldrar ställa berättigade krav på förändringar, kanske även kräva att själva få disponera över förskolepengen på drygt 100 000 kronor per år. Då skulle vi få en starkt segregerad förskola, kanske utan just den vinst som flera studier rapporterat för de mest utsatta barnen.

I den politiska föreställningsvärlden är förväntningarna höga på vad förskolan kan åstadkomma. För egen del hade jag inga andra förväntningar än att mina barn skulle må bra och utvecklas normalt; att de inte skulle fara illa på något sätt. Jag förväntade mig inte att de skulle må bättre eller prestera mer än de skulle ha gjort hemma med en förälder. Möjligen har en stor del av dagens föräldrar samma inställning, förutsatt att de inte förts bakom ljuset av politikers okritiska optimism. Det är ett mål som är gott nog. Kan förskolan dessutom göra livet bättre för de barn som har en torftig hemmiljö så är det ett stort plus. Mitt engagemang för forskning om förskolans effekter handlar om att få bevis för att detta mer modesta mål uppfylls så att inga barn far illa. För förskolan är här för att stanna. Den är en förutsättning för vår livsstil; för att både kvinnor och män ska kunna kombinera föräldraskap och yrkesliv och för att samhället ska kunna erbjuda den välfärd vi önskar.

Referenser

1. Cochrane Collaboration. https://wikipedia.se.

2. Chalmers I, Enkin M, Keirse M. Effective care in pregnancy and childbirth. Pregnancy. USA: Oxford University Press, New York; 1989.

3. Sheridan S, Williams P. Barngruppers storlek i förskolan. En kartläggning av aktuell pedagogisk, utvecklingspsykologisk och sociapsykologisk forskning. Stockholm: Skolverket, 2016.

4. Donner A, Klar N. Pitfalls of and controversies in cluster randomization trials. American Journal of Public Health 2004; 94: 416-22.

Dela den här sidan